Christers pappa, Gunnar Esbjörnsson, gjorde sig under
1960-talet känd som den "Flygande bonden".

 

Från en artikel i Hänt i Veckan, 1971 :
Hör ni något som surrar kan det mycket väl vara "Flygande bonden" Gunnar Esbjörnsson från Kågeröd som är ute och luftar på sig. Det går inte fort -bara 30 km/t -men det räcker ju bra.

Från en artikel i Allers, 1963:
På Simmelsberga Gård, vid Kågeröd i Skåne, bor lantbrukare Gunnar Esbjörnsson, bonden som har flygning som hobby och ett mönsterjordbruk att leva gott på.
Man arbetar hårt på den stora gården, där Allers hälsat på mitt i den brådaste tiden på året, skördetiden.

Traktorerna brummar och skördetröskor och självbindare går hos Gunnar Esbjörnsson på Simmelsberga. Det är bråda dagar nu, för efter ett ordentligt regnande har solen äntligen kommit, och vem vet när den försvinner igen? Minuterna är dyrbara, man måste klara undan 170 tunnland medan vädret håller i sig, regnet kan komma på nytt, barometern inne på kontoret står på ostadigt, och slår vädret om till blöta igen får man vänta kanske en dyrbar vecka, innan skörden är slagen och den del som skördetröskan inte hinner gå över är stackad för torkning och tröskning.

Det sitter en tonårsgrabb vid den ena traktorn, en tioåring vid den andra. Vid den tredje sitter en gladlynt fyrtiofemåring, men skulle det knipa och annat jobb ta honom i anspråk finns det annat ungt folk som kan hoppa in och sköta en karls jobb vid ratt och spakar. Björn Esbjörnsson, fjorton år, manövrerar sin traktor som en hel karl, och tillsammans med kusinen Roland von Kern klarar de två ett beting på åtskilliga tunnland på en arbetsdag. Björn kör raka strängar, ska ni tro, hjulspåren löper jämnt och fint, och självbindarens haspa snurrar runt som ett Pariserhjul och skär säden som efter linjal. Pojkarna är inte så lite stolta över att de kan göra nytta för sig och över att de fått förtroendet att sköta invecklade och dyrbara maskiner.

Fortsättning följer här